Europa i bilder

Något för de yngsta

De senaste inläggen här på tankesmedjan Polaris har till stor del varit tunga och av en smått akademisk karaktär. Det är bra. Det visar att smedjans skribenter håller hög klass. Men glömmer vi inte bort något i allt detta?

Jo.

Våra allra yngsta läsare. De som tidigt, tidigt på morgonen väcker sina föräldrar och förväntasfullt tvingar dem att logga in på tankesmedjan Polaris, i sann julaftonsmorgonanda. Jag kan tänka mig att det på senare tid varit många besvikna små ansikten ute i landet, som med tom blick stirrat på en indifferenskurva som någon fyndig nationalekonom lagt ut på smedjans blogg.

Därför ska tanskesmedjan polaris nu återgällda alla tårar som fällts, genom att publicera en spännande recension av vad som ligger våra ungdomar närmast hjärtat, nämligen ett tv-spel!

Låt oss presentera EURO TRUCK SIMULATOR! Spelet som låter Dig kliva in i rollen som lastbilschaufför! ”Pick up, drive & deliver” är det som utlovas. Enligt beskrivningen kan spelaren ”drive across a realistic depiction of Europe, visiting its beautiful cities, picking up a variety of cargos, and delivering them on time!”

Och till alla föräldrar där ute: få ner ungarna på jorden redan idag! Få dem att förstå att the real super mega action hero inte är stålmannen eller någon annan tönt, utan en betydligt mer jordnära karaktär: nämligen den gamla hederliga lastbilschaffisen. Låt dem förstå att a working class hero is something to be! Vilka möjligheter! Vild lastbilsstrejk på Europas motorvägar! WHAAM! Släng i dig en mosbricka på Sibylla, in no time! BAAM! Irritera alla dina medtraffikanter med ett totalt hänsynslöst beteende! ZAAAAM! Ligg jätte jätte nära alla personbilar i uppförsbackarna! ZOOOOOING!

Och framförallt: Få alla brudarna!  WOOOOOW!

Mina sparpengar ligger i kärnvapen

DN skriver att Swedbank Robur samt SEB handlar med tillgångar tillskrivna Boeing, General Dynamics, Lockheed, Raytheon och Northrop Grumman. Där samtliga företag på ett eller ett annat sätt är associerade med produktionen och framställandet av kärnvapen och klusterbomber.

Den finansiella ekonomen inom mig funderar på om detta verkligen är ett bra derivat att investera i. Då marknaden inte är speciellt stor, och tämligen varierande beroende på om republikanerna sitter vid makten eller ej, så kan detta omöjligen vara en tillgång med speciellt hög avkastning. Det måste vara vad vi som ekonomer klassar som ett dåligt instrument, ett med låg avkastning och hög volatilitet. Den enda möjligheten jag kan tänka mig att man skulle vilja ha ett sådant instrument är om man kan slå ut risk i andra instrument mha detta (risk-som-tar-ut-risk). Således så har Robur med största sannolikhet ej reflekterat över att de investerar i denna bransch, utan endast sett till hur instrumentet i sig agerar på marknaden.

Det är givetvis förkastligt att Robur investerar i något sådant. Men tanken på att Agda (80år)s pengar ligger placerade i kärnvapen tycker jag är lite små humoristisk.

Händelser som får mig att vilja emigrera

1. Bränderna i Södertälje

Ingen har väl missat att tre livsmedelsbutiker har totalförstörts av vad polisen nu har rubricerat som mordbränder. Man misstänker att det vänsterextrema nätverket Global intifada ligger bakom dåden. Jag blir inte förvånad om det skulle vara så. Det är ett typiskt vänsterdåd att i brist på ekonomisk kunskap och respekt för lagar ge sig på företagen! Vad vill dessa grupper uppnå genom att fördärva samhällets stöttepelare? Nu får vi hoppas att Säpo och länskriminalenheten lyckas gripa gärningsmännen så att de får ta sitt straff! Det här är en fråga om att skydda demokratin.

 

2. Fritidsnämnden i Malmö

Ni har väl heller inte missat att fritidsnämnden i Malmö bedriver utrikespolitik? För en dryg vecka sedan tog man beslutet av Davis Cup-matchen mot Israel i Baltiska hallen ska spelas utan publik. Bakom uppgörelsen står Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Detta beslut motiveras av säkerhetsskäl enligt fritidsnämndens ordförande Bengt Forsberg (s). Detta trots att polisen inte har sett några hinder till att matchen spelas inför publik. Från Vänsterpartiets håll ville man dock stoppa matchen helt, trots att det tydligen inte fanns några politiska motiv bakom beslutet. Fritidsnämndens andre vice ordförande Carlos Gonzáles Ramos (v) anser att Israel har begått folkmord i Gaza och att man inte kan blunda för det. Hur var det nu igen med de där politiska motiven? Fritidsnämndens förste vice ordförande Catharina Elgh-Linander (m) är den enda personen med en vettig åsikt i den här frågan. ”En svart dag för Malmö”, sa hon efter att beslutet hade klubbats igenom.

 

Sensmoralen i det här inlägget är att all skit verkar komma från vänster den senaste tiden.

Freeconomics, en kommentar.

Tänkte bara fylla i kring Davids inlägg om fildelningen.

Framförallt måste man tillägga att t.ex. mp3or är varor som till stor del är att klassa som icke-exkluderbara. Det innebär alltså att konsumenter inte kan utestängas från att konsumera varan i fråga. Musik på CD-skiva, konsert, kassett etc. är exkluderbar, i princip, om man inte räknar ljudläckage, old-school piratkopiering och sådant. I och med diverse fildelningstjänster och internet i största allmänhet har musiken dock i praktiken kommit att bli icke-exkluderbar. Alla kan konsumera allt på, samma gång, överallt och ingen, än så länge, kan hindra någon att gör det.

Effekten av denna icke-exkluderbarhet blir att prissystemet kollapsar. Producenten kan inte längre ta betalt för varan, på grund av en omfattande free-rider problematik osv. osv. Eller rättare sagt, producenten får hitta andra vägar till att ta betalt. Enligt mig är detta ett av de största konstigheterna när det kommer till debatten. Vanligtvis är det producenten som anpassar sig efter konsumenten, dvs producenten producerar vad konsumenten efterfrågar att konsumera. Musikindustrin (låter väldigt Klein att använda den benämningen) verkar dock se det som om, i detta fall, att konsumenten skall anpassa sig efter producenten. Vilket får som effekt att vi uppmanas att köpa föråldrad CD-teknik. Ibland används argumentet att man ska göra det för artisternas skull. Och för att produktionen av musik ska kunna fortsätta. BLA BLA BLA.

Återigen ett jävla skämt. Som konsument sysslar man inte, och ska för all del inte syssla med, någon sorts välgörenhet. Konsumtionen ska baseras på en avvägning mellan pris, kvalitet och ett gäng andra parametrar. Vill man inte konsumera en viss vara ska man inte göra det heller. For the greater good. Utveckling. Annars hade vi, precis som David (2009) skriver, fortfarande njutit av veckans stumfilm en fredagkväll.

Nu ska jag väl dessutom poängtera att jag inte är någon halv-kommunist som skiter fullständigt i äganderätten. Det är jag inte, och jag tycker såklart att äganderätten ska respekteras. Men. Problemet är dock att producenterna måste hitta vägar att ta betalt för det som produceras och de måste framförallt producera vad som efterfrågas. Det ligger i varans natur att dessa problem uppstår, men det gå ett lösa dem och samtidigt respektera äganderätten. Det är deras jobb att se till att så sker, inte konsumenternas. David (2009) ger ett utsökt exempel på detta.

Äganderätten är fundamentet för vårt välstånd och en central del i frihetsbegreppet, men det blir fel när vi försöker dra direkta slutsatser om vad som ska gälla för kollektiva varor utifrån vad som gäller för privata varor.

Egentligen är detta exakt vad David (2009) skriver, men det kan vara värt att upprepa, för hälsans skull.

 

Tankesmedjans senaste medlem. Han äter vänsteraktivister till frukost.

Freeconomics

Ipred, fildelning, pirate bay, stöld och liknande ord (bla bla bla) har varit högfrekventa i medierna den senaste tiden. De båda sidorna i debatten fortsätter att argumentera mot varandra, samma argument gång på gång och ingenstans leder detta. Samtalet kring detta är inriktad på vem som har ”rätt” respektive ”fel”. Själva kärnan i problemet angrips inte i någon större utsträckning.

”The Pirate Bay” klingar ju kriminellt och många från den andra sidan klagar också på dessa brottslingar. Antipiratsidan tycker att det är konstigt att människor, som inte skulle komma på tanken att stjäla en bil, eller ens snatta en dajm, ”stjäl” musik, filmer och liknande (genom illegal fildelning). Dock finns en grandcanyon-stor skillnad här. Det är ju faktiskt så att om någon stjäl en bil, så kommer den som äger bilen inte att kunna använda den. Om någon stjäl en mp3-fil så kommer den ursprungliga ägaren kunna lyssna på sin låt utan problem. Det finns ingen rivalitet i varan, det kostar inget att sprida den, marginalkostanden är lika med noll, och det är svårt att kontrollera denna spridning. Varan (mp3-filen) är både kollektiv och icke-rival. Därför kommer det inte gå att få bort denna typ av fildelning. De flesta kommer inte att ladda ner en låt lagligt om det finns ett alternativ som inte kostar några pengar alls att ladda hem.

Historiskt sett har ”branschen” alltid varit rädd för utvecklingen och försökt hindra den. Man trodde att radion skulle sabba stenkaksförsäljningen, att tv:ns intåg i vardagsrummen skulle göra att biograferna skulle gå i graven, att videokasseten skulle göra attbiograferna skulle gå i graven och så vidare. Till och med övergången från stum- till ljudfilm försökte branschfolket att stoppa. Det var nämligen så att stumfilmspianisterna insåg att de snart skulle bli utan jobb om ljudspår skulle läggas på filmerna. Detta ledde till strejker och konflikter (och inte minst upprörda stumfilmspianister). Men ärligt talat, hur skulle det kännas idag om vi fortfarande gluttade på stumfilm? Själva grejen är att man kanske inte kan låtas styra av en mindre grupp människor, utan måste se på den sammanlagda ökade nyttan, för alla.

Men hur ska man då komma tillrätta med alla kriminella fildelare? Det är ju så att andra typer av varor som kännetecknas av icke-rivalitet och som är kollektiva tar man inte betalt för per gång man använder det, av den anledningen av att det är mycket opraktiskt. Man betalar till exempel inte en avgift varje gång man springer i ett löpspår, eller kör på motorvägen. Det finansieras på andra sätt. Det gäller således att hitta på andra sätt att finansiera musik och film än de traditionella.

Debatten om vem som har ”rätt” eller ”fel” fokuserar på helt fel saker och stannar upp utvecklingen. Det är bara att inse att man inte kommer att betala en hel skiva i framtiden, eller ens en enstaka låt. Artisterna kommer att få sin ersättning på andra sätt. Chris Anderson menar att gratis (free) är det nya sättet att finansiera sitt arbete. Ett exempel från verkligheten är vad Nine Inch Nails gjorde för några månader sedan. De gav bort sin skiva till alla som ville ladda hem den. Men de släppte också en massa specialversioner av sin skiva som såldes i begränsade upplagor (i fysisk form) för flera hundra dollar per exemplar. Och den sålde slut inom loppet av några dygn. Ett fåtal människor har alltså ”betalat” för alla som laddat hem skivan gratis.

För alla nek-nördar här så kan man säga att internet har gjort att vi kommit så pass nära fullständig konkurrens vi någonsin varit. Information har aldrig varit lättare att få tag i och marginalkostnaden har aldrig varit så låg. ”Freeconomics” är det nya ledordet och en av lösningarna på problemen. Om man vill att utvecklingen ska gå framåt kan man ju inte hålla på att bromsa upp den!

skillnaden mellan endogena och exogena variabler

Nu är det ännu en gång dags för den (omåttligt?) populära följetången ”nationalekonomi for dummies”. Som ni har väntat! Den här gången ska vi reda ut skillnaden mellan endogena och exogena variabler i en modell. Ett problem som kan vara knepigt för många nationalekonomistudenter på A- och B-nivå. Ni vet hur det från läraren brukar låta; ”i Solowmodellen är teknologisk utveckling exogent given blablabla…”. Jaha, och det innebär vadå? Nu reder vi ut det här en gång för alla.

Låt oss anta att vi har en enkel modell där målet (slutprodukten eller outputen) är fylla. Den enda produktionsfaktorn (insatsvaran) vi använder oss av är alkohol i alla dess former. Vi antar att vi har ett positivt, linjärt samband mellan mängden alkohol och nivån på fyllan (ett inte helt orealistiskt samband).

I vår enkla modell så blir alkoholen och fyllan de endogena variablerna. Man kan säga att de endogena variablernas värde beräknas av modellen. De exogena variablernas värde, däremot, är i modellen bestämda på förhand. Dessa varibler påverkar modellen ”utifrån”. Exempel på exogena variabler skulle kunna vara antalet timmar sömn natten innan fyllan, mängden mat under dagen, humörtillståndet, arvsmassa etc. Alla dessa variabler påverkar också nivån på fyllan, dvs outputen.

Detta resonemang förstår ni väl, ungdomar? Man går ju inte och lägger sig och sover under en förfest bara för att man råkar vara trött. Tröttheten är ett resultat av ens oansvarliga liv natten innan och går således inte att påverka när man väl börjar leka med parametrarna i fyllemodellen.

Två män som antingen har underskattat de exogena variablernas betydelse för modellen eller räknat fram fel siffror på de endogena variablerna.

Tankesmedjan Polaris frågar… [fråga till kadetten Holm]

Liksom alla goda medborgare (inklusive juridiska personer) är tankesmedjan Polaris nyfikna på världen. Därför har vi nu en liten fråga till kadetten Holm angående krigsmateriel:

Som de flesta folkhemssvenskar känner till spelades filmen Repmånad in på gamla hederliga Upplands regemente, S1. I filmen förekommer cykeltolkande trupp och så självklart kpist m/45. Eftersom kadetten Holm är kadett undrar vi (kanske främst jag) om det förekommer ”stridigheter” angående cykelskyttebataljonernas vara eller icke vara på regementet (eller i Försvarsmakten). Hur ser läget ut? Hur pass ”het” är frågan? Och hur många cyklar äger Försvarsmakten egentligen?

Svar från kadetten Holm: Kadetten Holm har planerat FUSA-utbildning inför Bodenvistelse nummer 2 samt bedrivit social verksamhet på anrika officersmässen i Enköping, därav viss fördröjning i skrivandet av detta inlägg. Nåväl, till saken.

Denna fråga ligger mig rätt varmt om hjärtat, jag minns soldatprovets cykelmarsch till och från Veckholm med glädje och viss stolthet, speciellt med tanke på att delar ur 2:a kompaniet åkte till badhuset på sitt soldatprov. Tyvärr delar varken officerskåren på f.d. Upplands Regemente eller resten av Försvarsmakten denna förkärlek till cykeltjänst, vilket har medfört att den ej debatteras längre. Cykelskyttebataljonera får nog, tyvärr, ses som ett minne blott.

Vad gäller antalet cyklar som FM disponerar säger jag pass i nuläget, jag ska kolla med personalen på TSFD om de har tillgång till det nationella mtrlregistret och om de kan se mängden cyklar. Jag återkommer snarast i frågan, idag är jag dock ledig.

Saab Automobiles

Initialt passar sig väl en liten presentation.

Daniel heter jag och jag är smedjans senaste tillskott av skribenter. Precis som Stefan kommer jag att skriva om nationalekonomi samt skumma iakttagelser i min vardag, möjligtvis må den förstnämnda färgas med en något mer finansiell inriktning.

 

Som vi tidigare diskuterat inom smedjan så är åsikterna delade om hur staten bör agera i frågan om Saab Automobile (Sahlin Vs. ”Andrahands-bosatta i Stockholm”).

 

 

Vilka är då argumenten mot statligt stöd till bilindustrin?

- Olönsamma företag med bristande efterfråga bör dra ner på sin verksamhet för att anpassa sig till de nya förhållandena precis som inom alla andra branscher.

- Vi har tidigare sett att bara för att staten går in med pengar i förtag så betyder det ej att vi kan rädda arbetstillfällena mer än tillfälligt (Götaverken och Kockums – Varvskrisen på 60talet).

- Givetvis kan man tillsätta någon liten statlig direktör som får sitta och bossa, men vi vet att privat ägda och marknadsstyrda företag är i genomsnitt mer framgångsrika än de statligt ägda. Speciellt inte ett företag som ej gjort vinst de senaste 1½ decennierna.

- Politiker är inte nog insatta i marknaden för att kunna förutspå dess utveckling, risken finns således att de kommer satsa på de trender som är rådande och etablerade och därmed aldrig bli starka på marknaden.

- Om vi ger ut detta stödpaket kan företag som Saab Automobile så kan också andra räkna med dem i framtiden, det finns således inget incitament att buffra inom företaget i sig. Om något skulle gå dåligt så tar staten bara över och sen köper man tillbaks det. Samma risk och dilemma som man stod inför när man tillät Lehman Brothers gå i konkurs föregående år.

- Det är fundamentalt FEL mot svenska folket att ta deras inbetalda skattemedel och pumpa in dem i ett företag som ett Amerikansk bolag kört i botten.

- Om (när…) Saab Automobile konkursförklaras kommer den dåvarande ägaren åka på en smäll av 8 miljarder. Vi kan välja på om det kommer bli det svenska folket som får den smällen, eller GM. Vilket i sig är förluster som GM täckt upp sedan 1990 då de gick in och tog ett stort ägaransvar i Saab Automobile.

 

Givetvis finns det vissa argument som även talar för:

- Det kan vara så att finanskrisen skapat kortsiktiga betalningsproblem som ägarna inte själva kan lösa, men efter att detta klarats upp kan de fortsätta produktionen.

- Ersättningarna till Saab Automobile tar ut sig själva i minskade utgifter genom arbetslöshetsersättning.

- Vi förlorar ett starkt svenskt varumärke.

 

Där jag faktiskt måste erkänna att den förstnämnda för ersättning är den starkaste, förutsatt att man kan finna de fundamentalt liggande felen i Saab Automobile. Den andre blir en kortsiktig lösning förutsatt att arbetarna inte får nya jobb, men den faktorn kan vi klassa som minimal då bilindustrin överlag dyker. Den sista kanske är mer nostalgisk än ekonomisk, och ganska irrelevant.

Personligen tycker jag att argumenten mot stöd väger över betydligt. Om en industri inte gått med vinst de senaste 15åren så borde de gå omkull, alternativt så borde Saab AB helt skära bort Saab Automobile och satsa på de delar av organisationen som faktiskt gör vinst. Men om det finns aktörer på marknaden som uppenbarligen producerar mer effektivt så borde Saab Automobile gå omkull. Inga kostigheter, så enkelt är det, det är hur den liberala marknadsekonomin fungerar. Även om många från den röda sidan vill påstå att vi ska rädda arbetstillfällena så kommer det inte fungera. Sverige måste vakna upp under sin röda mantel och inse att resten av världens ekonomi agerar liberalt. Vi kan inte stå som arga små barn på dagis och skrika att vi vill ha det på vårt sätt, vi är inte stora nog som ekonomi.

Personligen styrs jag hellre av en stat som lägger de pengarna, som detta spektakel kommer att kosta svenska skattebetalare, på arbetslöshetsersättning än in i ett nedkört, olönsamt Amerikanskt företag.

Hororna lider av finanskrisen

Jag tänkte ta vid där jag avslutade mitt förra inlägg. Jag konstaterade där att de ”hemlösa” i Stockholm inte lider av någon finanskris. Vilka är det då som lider av finanskrisen kan man fråga sig? Jag kan konstatera att hororna i alla fall gör det.

När jag besökte Madrid för några månader sedan så berättade en taxichaufför för mig att han inte hade lika många körningar under finanskrisen som han hade haft innan. Anledningen var att han vanligtvis körde väldigt många prostituerade till och från sina kunder. Nu i dessa hårda tider så hade de börjat ta bussen istället. Detta gjorde taxichauffören mycket bitter.

Sexköpsmarknaden är tydligen väldigt konjunkturkänslig.

När vi ändå är inne på ämnet prostitution, ta en titt på den här artikeln i SvD.