Idag på DN Debatt offentliggjordes Studiesociala kommitténs slutbetänkande i utredningen om ”studerandes möjlighet att försörja sig och att leva ett tryggt liv”.
Jag tycker att förslaget ser väldigt bra ut. Fribeloppet ska höjas, så nu behöver man kanske inte straffas med minskad lånedel för att man arbetar extra vid sidan av studierna. Fortfarande straffas man med minskad bidragsdel, vilket är bra då det just är en bidragsdel.
Studenterna får även lite hårdare krav på sig vad gäller prestation. Även detta är bra. I Sverige daltas det alldeles för mycket med studenterna. Klarar man inte de uppsatta poängkraven så borde det vara kört. Då är man uppenbarligen inte lämpad att studera. Idag kan man tentera i princip hur många gånger som helst. Någon måtta får det ändå vara. När jag studerade vid Universidade Nova de Lisboa i Portugal så var den inte tal om några ”upprättningar” av tentor. Och kuggade man sina tentor så fick man stå för det med utskrivet namn. Inte några anonyma koder hit och dit. Ibland kunde man dessutom få stå för sitt dåliga resultat inför klassen. Det var bäst att göra bra ifrån sig med andra ord.
Sammantaget så tycker jag att förslaget på DN Debatt är mycket bra. Dock känner jag mig osäker på huruvida CSN nödvändigtvis måste ha ansvaret för studiemedlet. Detta är något som ändå skulle kunna skötas av privata aktörer.
Jag tänkte att eftersom Magnus Uggla har fredagsdrinken varje fredag på sin blogg, så kan ju tankesmedjan börja med något liknande, tänkte jag. Eller drink och drink. Den här gången blir det en liten så kallad ”student-avec”.
Det hela är väldigt enkelt. Till er ”take away”-kaffe så tar ni valfri whisky, av billig sort givetvis, och häller upp i ett glas vid sidan om. Ingen is och inget vatten så klart. Om ni inte är studenter så byter ni bara ut den billiga whiskyn mot en dyrare variant (läs Bowmore). Resultatet blir ungefär det samma som nedan:
Och ja. Jag är medveten om att en avec ska drickas efter middagen, men ni vet väl inte vilka tider jag äter middag. Eller hur?
Trevlig helg önskar vi på tankesmedjan Polaris.
(Visste ni förresten att Johnnie Walker var Elliott Smiths favoritwhisky?)
Jag ska egentligen inte skriva så mycket om själva händelsen. Det mesta är redan sagt. Se till exempel här och här. Jag ska dock lyfta fram vissa citat som jag tycker är underhållande. Wanja Lundby-Wedin säger bland annat såhär:
– ”Eftersom vi äger AMF Pension tillsammans med Svenskt Näringsliv är det viktigt att styrelsen är enig. Det bygger på konsensus, vilket också innebär att man inte sitter och reserverar sig mot besluten hela tiden”.
Där har Wanja fundamentalt missuppfattat en styrelses roll. Jag har suttit med i ett flertal styrelser med miljonomsättning och reserverat mig emot många beslut genom åren. Konsensus är absolut inget självändamål. Om ett beslut bygger på konsensus så blir det nästan en tvekan för utomstående som läser mötesprotokollet om huruvida beslutet överhuvudtaget har diskuterats innan klubbning. Speciellt om beslutet är kontroversiellt. När man dessutom sitter på ett mandat så blir reservationsverktyget än mer viktigt.
Jag skulle vilja fråga Wanja hur hon ser på andra styrelser. Jag menar, ta vilket företag som helst. I alla börsnoterade företag så är det flera parter som tillsammans äger företaget och sitter i styrelsen. Är det lika viktigt med konsensus överallt, Wanja? Om inte, vad skiljer då AMF Pensions styrelse från andra styrelser i näringslivet?
Wanja säger även att:
– ”Jag känner mig faktiskt lurad, även om jag är medveten om att jag som styrelsemedlem inte kan svära mig fri från ansvaret för avtalet”.
Behöver jag ens kommentera det här citatet? Kommentaren blir isåfall kort och gott; inkompetens! Det finns flera möjligheter att läsa sig till information som styrelseledamot. Först har vi möteshandlingarna som kommer ut innan mötet. Sedan har vi mötesprotokollet som kommer ut efter mötet. Sist, men inte minst så har vi årsredovisningen som ska gödkännas av alla styrelseledamöter innan den godkänns av årsmötet (bolagsstämman). Följdfrågan blir naturligtvis, är Wanja över huvudtaget läskunnig?
Förtroendet för Wanja verkar dock vara orubbat. Det känns ju skönt för mig. Ju mer inkompetens hos arbetarrörelsen, desto lättare match får Alliansen i nästa riksdagsval. Man ska inte glömma att Wanja även sitter med i Socialdemokraternas partistyrelse. Undrar vad hon har varit med och gödkänt där? Inköp av 15 st Jakobianare, kanske? ”Jag känner mig lurad. Jag förstod inte förrän efteråt att vi skulle ha så många hundar”.
Tilläggas bör att Urban Bäckström, som jag tidigare har hyllat så mycket (se här), också känner sig överraskad över vad han har varit med och godkänt. Hur var det nu? Före detta riksbankschef, chefsekonom, företagare, VD.. just det så var det. Men möteshandlingar, protokoll och årsredovisningar blir för svårt även för den bäste.
Obama går nu ut och börjar redogöra för hur han planerar att hantera den rådande krisen. I hans recept kan vi finna klassiska och närmast enkla lösningar i ett nationalekonomiskt perspektiv, inget fel i detta i och för sig då de är kända för att fungera. Här kan vi finna lösningar så som stimulans av de statliga utgifterna (skola & vård), satsningar på utbyggnation av grön energi samt (och den viktigaste i dagsläget) uppköp av de skämda tillgångarna (Toxic Assets).
Att satsa på att öka de statliga utgifterna och således sparka igång ekonomin är en välbeprövad metod som är känd för att fungera i kristider (stimulans av G i IS-LM). Det enda som egentligen skulle kunna hindra detta från att vara effektivt är huruvida marknaden anser att satsningen är stor nog, men då den omfattar 3,6 biljoner dollar så torde detta få ett grepp på marknaden.
Vidare planerar Obama att staten skall köpa upp tillgångar som misstänks innehålla ”ruttna lån” för totalt 1 biljon dollar. Detta för att bankerna skall lyfta den misstänksamhet som har lett till att kreditsystemen i Usa idag mer eller mindre är frysta. Ingen vågar helt enkelt låna ut pengar till någon, varken Bank-Bank utlåning eller Bank-Konsument utlåning. Genom att köpa upp dessa tillgångar hoppas Obama kunna lösa detta problem. Något som tyvärr ej nämns i rapporteringen är hur hans rådgivare ska lyckas isolera dessa tillgångar. Som jag tidigare nämnt i det här inlägget, så har Sub-Prime derivaten letat sig in i en stor del av marknaden. Där derivaten i sig styckats upp för att inte kunna kännas igen. Så hur de amerikanska myndigheterna nu ska lyckas med detta ska bli spännande att se. Som det ser ut i dagsläget så går de bara ut med att de tänker lägga en helt abnorm summa kapital på problemet, detta för att lugna marknaden, sen vad de egentligen ska köpa för denna summa är lite oklart.
Bättre regleringar inom de finansiella instutitionerna begärs också. Detta eftersom de (som tidigare nämnt här) har skapat SIV:er (Secured Investment Vehicles) där de lagrat de tillgångar som de vet innehåller Toxic Assets. Detta för att få dem ur deras beräkningar av VAR (Value At Risk). VAR i sin tur är en beräkningsmetod som alla banker måste använda sig av. Genom dessa formler avgör man hur mycket institutet måste hålla i fullständigt likvida tillgångar för att kunna täcka eventuella förluster i ett scenario där banken gör maximal förlust under en dag. Detta har man fuskat med, men varför har man gjort det då? Jo, för om man får ett lägre VAR-värde än vad man egentligen borde ha så kan man ta det övriga kapitalet och återinvestera det, således kan man göra vinst på även dessa pengar, något som man inte skulle ha gjort om man var tvungen att hålla det fullständigt likvidt.
För att hantera det rama skri som uppstått kring AIG så har nu en lag klubbats igenom. Denna lag är en skattereform som lägger en 90% skatt på alla bonusar som betalas ut. Något som är helt bisart. Visst, det är fel av AIG att utnyttja sin ställning då de vet att amerikanska staten inte kommer tillåta dem att gå i konkurs. Det enda som skiljer den nuvarande finanskrisen från 30-tals krisen är det faktum att vi nu inte låtit banker gå i konkurs till höger och vänster, vilket om vi så skulle ha gjort skulle leda till ytterligare förtroende kriser hos konsumenterna (Behaviour Finance) -> Bank run (Kunder flyr med kapital från banker) ->Ytterligare finansinstitut går i konkurs -> Djupare förtroende kris osv osv… Men att instifta en tvingande lag på 90% skatt av alla bonusar kommer bara leda till andra former av arbetsförmåner, alternativt högre bonusar. Men om man ser det som ett ställningstagande av staten så ser det kanske bra ut, men den hur smart det är.., ja, det är en helt annan sak.
Det fundamentala problemet torde i slutändan ligga i amerikanernas monetära uppfattning. Då man har en mentalitet av att handla idag, och tjäna in pengarna imorgon och då betala av varan/tjänsten. I stället för att tjäna in pengarna innan man handlar varan, och då betala den med befintliga medel. I relation till detta kan man föreställa sig de problem som uppstår i ett betalningssystem som beteer sig så här, då kreditsystemet fryser till genom en misstro mellan kreditgivare och kredittagare.
Bianco har en lite smålustig reklam kampanj just nu, där ett antal individer står och gör grimaser och trycker fingrarna i öronen. Detta för att de uppenbarligen vill att deras segment skall ignorera krisen och shoppa skor i vilket fall. Det roliga med denna kampanj är att det är detta som hela världen skulle behöva göra just nu. Om vi stoppade fingrarna i öronen och återgick till våra vanliga konsumtionsmönster skulle vi kunna konsumera oss ur krisen och den skulle självdö. Men eftersom vi hela tiden piskas med information om hur dåligt det är, vilken horribel sits vi som personer sitter i eller som Aftonbladet skriver högar om artiklar om ”Så här sparar vi in under krisen”, så kommer detta inte hända.
På den internetbaserade bokhandeln Bokus så finns det, när man klickar in på valfri boktitel, en sektion som heter något i stil med; ”Kunder som har köpt den här boken har även varit intresserade av följande titlar”. Det är en ganska underhållande sektion. Jag tror nämligen att den säger någonting om sinnestillståndet för personerna vid beställningstillfället, i alla fall när det gäller facklitteratur.
När jag för ett tag sedan skulle beställa en mikroekonomibok från Bokus, så visade denna ovan nämnda sektion att människor som hade köpt just den boken även var intresserade av titlar som ”Konsten att vara snäll” och ”Självkänsla nu!”. Jag drar alltså slutsatsen att personerna som beställde just den där mikroboken blev väldigt arga på sin sociala omgivning vid beställningstillfället. Denna ilska ledde sedan, hastigt och lustigt, till väldigt dåligt självförtroende.
Det är däremot oklart om denna ilska, och sedan nedgång i självkänsla, bottnar i priset på boken, eller på boken i sig. Det kan även handla om böcker som ska läsas efter mikroekonomiboken. I så fall är det riktigt bra framförhållning.
Den naturliga följdfrågan blir således; hur mår nationalekonomistudenterna där ute i Sverige, egentligen?
Jag har kommit på vilka vinnarna är i dessa fildelningstider (förutom ungdomarna som laddar ned såklart). Det är band och filmtitlar som är omöjliga att hitta på DC++, eller vad ni nu använder för nedladdningsprogram. Ett exempel är den gamla amerikanska rockgruppen Live, som jag gillade när jag var yngre (var har de tagit vägen förresten, David?). Det jag menar är att om man söker på ”Live”, så får man bara upp en massa live-versioner av andra låtar och artister.
Ett annat exempel är actionrullen ”xXx”, med Vin Diesel i huvudrollen. Prova att söka på den titeln, så ska vi se vad ni får upp. Eller Stanley Kubricks storfilm ”Lolita” från 1962. Håll i hatten Papa Dee!
Eftersom jag även nu taggar dessa filmtitlar, så kan det i framtiden ramla in lite suspekta läsare här i sin jakt på hårdporr och unga flickor. För att de sistnämnda inte ska bli allt för besvikna när de hamnar här, så slänger jag med en bild på en glad liten flicka i hästsvans och kjol som läser en bok. Ni får föreställa er fnittret och tuggummidoften själva.
Ni har förstås uppmärksammat att tankesmedjan Polaris är närmar sig de flesta uppmärksammade fenomen på ett vetenskapligt sätt. På förekommen anledning besitter smedjan en inte så ringa spetskompetens inom vetenskapsteori.
Man skulle i princip kunna betrakta vetenskap som ett sätt att ordna världen. Ett exempel följer nedan där den franske vetenskapsteoretikern Michel Foucault citerar ”en viss kinesisk encyklopedi” där man delar in djuren i olika kategorier.
I ”en viss kinesisk encyklopedi” uppdelar man djuren i:
sådana som tillhör kejsaren
de som är balsamerade
de tama
spädgrisar
sirener
sagodjur
bortsprungna hundar
sådana som är uppräknade i denna klassificering
ursinniga
otaliga
tecknade med en mycket fin kamelhårspensel
etcetera
sådana som just har slagit sönder vattenkannan
sådana som från långt håll ser ut som flugor
Visst blir man förundrad över ovanstående uppdelningssystem! Det uppenbarar vårt eget systems begränsningar, att det just är nästintill omöjligt att tänka så.
Då tankesmedjan Polaris för närvarande är stekhet inom området finanskris och makroekonomisk analys handlar veckans (något filosofiska) citat om, just det: pengar!
”Within the historical-psychological sphere, money by its very nature becomes the most perfect representative of a cognitive tendency of modern science as a whole – the reduction of qualitative determinations to quantitive ones.”
