Det här inlägget kanske kommer lite sent, eftersom det var nästan två veckor sedan, men poängen kvarstår. Umeå studentkårs arbetsmarknadsarrangemang Headhunt 2009 var ett fiasko.
Vår bloggkamrat Firemonkey har redan uttryckt sig bra angående laguppställningen på detta arrangemang. Läs inlägget här. Man kan inte annat än hålla med. Vart är de potentiella arbetsgivarna? Det fanns alltså inte ett enda företag representerat. Hur många av Umeå studentkårs representerade studenter kommer egentligen att arbeta inom kommunal sektor? Och hur många kan egentligen bli fackpampar? Svaret är glasklart på båda frågorna: inte många!
Jag vet inte om Umeå studentkårs ordförande Robert Östberg (VSF) läser den här bloggen, men jag skulle vilja ha svar på en fråga; varför sitter Du som kårordförande kvar i ledningsgruppen för Headhunt? När det här årligt återkommande arrangemanget klubbades igenom 2007 så var det under premisserna att det skulle vara ett fristående projekt efter det första året. Alltså inte bundet till Umeå studentkår. Och att Robert Östberg skulle sitta med i ledningsgruppen under det första året (2008) för att få fart på det. Detta beslut har man alltså gått ifrån. Nu sitter han alltså med i år igen. Denna gång i egenskap av kårordförande.
Jag vet inte om arrangemangets fiaskoartade karaktär beror på detaljstyrningen från Umeå studentkår eller om det var säljteamet som misslyckades fullständigt, men ovanstående frågeställning är dock mycket relevant.
Många till antalet är studenterna som jag har hört klaga på arrangemanget Headhunt 2009. Det har varit förhållandevis tysta klagomål. Det hade varit högljudda klagomål om studenterna hade vetat vad Headhunt årligen kostar dem relativt vad de får för pengarna. Det vet de inte. Headhunt ligger nämligen gömt under en stiftelse (Kårhusstiftelsen). Det finns alltså ingen möjlighet för studenterna att få reda på hur mycket av deras pengar som går till detta arrangemang. Det finns således heller ingen möjlighet för mig att redovisa dessa siffror här på bloggen.
tankesmedjan Polaris 
I egenskap av styrelseledamot för Samhällsvetenskapliga Sektionen detta år inom Headhunt skulle jag vilja säga att det ”fiasko” du beskriver beror främst på lågkonjukturen. Ett flertal företag har fint formulerat sig enligt följande -”Ja, vi hade ju tänkt att komma. Men med tanke på att det ser ut som det gör så står det mellan att säga upp någon eller komma och delta i ert arrangemang.”. Vilket skapade ett ganska otacksamt läge för säljarna. Det skall tilläggas att säljarna gjort ett så pass bra jobb att ett flertal företag är intresserade av att komma nästa år, då vi beräknar en klart större uppslutning.
Som ytterligare faktorer som påverkat årets mässa så är detta trots allt vårt andra år. Etablering av projektet kommer att ta en stund, även om Stefan ovan inte väljer att göra det så är det ett flertal av de ”klagande studenterna” som gnäller med Uniaden som referens. Någon som är helt orimligt att använda som jämförelse då etablering tar tid!
Hur mycket som studenterna i år betalat för projektet är ännu oklart, men när vi fastställt den slutgiltiga rapporten och den blir en offentlig handling skall jag med glädje lägga upp siffran här. Projektet skall förvisso vara självfinansierande på sikt, men som du säkerligen minns från mötet när HeadHunt klubbades igenom för genomförande så räknade man med att man kommer att gå back de första 4 åren, något mötet inte fann konstigt och valde att acceptera.
Håller med dig om att man inte kan jämföra med Uniaden.
Om det inte var säljteamets fel att det blev dåligt i år, så måste ansvaret ligga på Umeå studentkår med Robert Östberg i spetsen, eftersom han i år igen valde att sitta med i ledningsgruppen för att just styra. När jag godkände hans förslag om en arbetsmarknadsdag för några år sedan, så var det under premissen att han skulle sitta med under första året (även om detta förfarande sedan inte gick helt rätt till, se exempelvis här: http://www.vk.se/Article.jsp?article=186838).
Det är absolut inte konstigt att Headhunt går back de första åren. Det var jag också medveten om när jag godkände Roberts förslag. Jag tror däremot inte att studenterna tycker att de fick valuta för pengarna i och med detta års laguppställning.
Jag tror inte att företagen väljer mellan att säga upp folk och att delta i arrangemanget. Så dyrt var det inte för dem att hyra en plats. Hyran motsvarade inte ens en månadslön för en anställd.
Adressen ovan verkar inte fungera. Här kommer den igen:
http://www.vk.se/Article.jsp?article=186838
Tack för att ni tar upp ämnet för er publik.
Jag brukar vara ganska öppen och tycker väl i grunden att det för Umeås del mest handlar om att NÅGOT görs för att föra studenterna närmare arbetslivet, men detta så kallade arrangemang kan trots allt inte kallas för annat än fisako, oavsett vem eller vilka som brustit.
En arbetsmarknadsdag måste locka NÅGRA arbetsgivare, lågkonjunktur eller ej, annars kan man i stället lockas dra ännu högre växlar och ifrågasätta om det faktiskt är så att Umeås studenter egentligen inte är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden över huvud taget..?