nytt

Delar av tankesmedjan Polaris har flyttat till Berlin för att utvärdera nya möjligheter.

Resultat återfinnes här.

Äntligen!

Äntligen! Nu är det tydligen klart. Janne Josefsson slutar som moderator för tv-programmet Debatt. Kanske kan vi nu få se ett i grunden bra programformat med en ny moderator som inte lägger sig i debatten och vädrar sina egna åsikter. En moderator ska nämligen verka för en lugn och saklig debatt och låta gästerna stå i centrum.

Bifogar i det här inlägget ett klassiskt klipp där Janne i en SVT-debatt blir fullständigt utklassad och överkörd av Sveriges kanske främsta journalist, nämligen Lars Adaktusson. Ämnet de debatterar är grävande journalistik. Janne levererar  bland annat slagkraftiga repliker och argument av typen ”men durå…”.

Artiklar: Aftonbladet, Resumé

Dedication

Jag tänkte tillägna några låtar till några kända personer som har utmärkt sig på något sätt under den senaste tiden.

Wanja Lundby-Wedin tillägnas låten Working Class Hero, av John Lennon.

Michelle Obama tillägnas låten New Shoes, av Paolo Nutini.

Mona Sahlin tillägnas låten Like A Rolling Stone, av Bob Dylan. Alternativt låten Falling Down, av Mustasch.

Billy Bob Thornton tillägnas låten Video Killed the Radio Star, av The Presidents of the United States of America.

Olle Ljungström tillägnas låten Break Stuff, av Limp Bizkit.

Om ni inte förstår de mycket roliga referenserna så får ni väl googla. Eller om ni tillhör 90-tals generationen så orkar ni ju förstås inte. Ni ska ju bara ha allt serverat och dessutom vill ni inte betala för er heller, varken i tid eller pengar. Lycka till med den fortsatta livsstilen.

Headhunt 2009 – vilket fiasko!

Det här inlägget kanske kommer lite sent, eftersom det var nästan två veckor sedan, men poängen kvarstår. Umeå studentkårs arbetsmarknadsarrangemang Headhunt 2009 var ett fiasko.

Vår bloggkamrat Firemonkey har redan uttryckt sig bra angående laguppställningen på detta arrangemang. Läs inlägget här. Man kan inte annat än hålla med. Vart är de potentiella arbetsgivarna? Det fanns alltså inte ett enda företag representerat. Hur många av Umeå studentkårs representerade studenter kommer egentligen att arbeta inom kommunal sektor? Och hur många kan egentligen bli fackpampar? Svaret är glasklart på båda frågorna: inte många!

Jag vet inte om Umeå studentkårs ordförande Robert Östberg (VSF) läser den här bloggen, men jag skulle vilja ha svar på en fråga; varför sitter Du som kårordförande kvar i ledningsgruppen för Headhunt? När det här årligt återkommande arrangemanget klubbades igenom 2007 så var det under premisserna att det skulle vara ett fristående projekt efter det första året. Alltså inte bundet till Umeå studentkår. Och att Robert Östberg skulle sitta med i ledningsgruppen under det första året (2008) för att få fart på det. Detta beslut har man alltså gått ifrån. Nu sitter han alltså med i år igen. Denna gång i egenskap av kårordförande.

Jag vet inte om arrangemangets fiaskoartade karaktär beror på detaljstyrningen från Umeå studentkår eller om det var säljteamet som misslyckades fullständigt, men ovanstående frågeställning är dock mycket relevant.

Många till antalet är studenterna som jag har hört klaga på arrangemanget Headhunt 2009. Det har varit förhållandevis tysta klagomål. Det hade varit högljudda klagomål om studenterna hade vetat vad Headhunt årligen kostar dem relativt vad de får för pengarna. Det vet de inte. Headhunt ligger nämligen gömt under en stiftelse (Kårhusstiftelsen). Det finns alltså ingen möjlighet för studenterna att få reda på hur mycket av deras pengar som går till detta arrangemang. Det finns således heller ingen möjlighet för mig att redovisa dessa siffror här på bloggen.

Skicka tillbaka Fjellner till Bryssel

Eftersom föregående skribent nedan avslöjade sin partitillhörighet, så tänkte jag att jag kan göra detsamma. Jag tänkte samtidigt slå ett slag för två unga kandidater som kandiderar till Europaparlamentet.

Själv lägger jag min röst på den mycket duktiga Christofer Fjellner. Han står på plats nr.3 på Moderaternas lista. Han är född 1976 och har tidigare varit förbundsordförande för Moderata Ungdomsförbundet. Han har suttit i Europaparlamentet under föregående mandatperiod med mycket gott resultat, så jag tycker att vi skickar tillbaka honom för en runda till. Att han dessutom är son till en brigadgeneral borde kunna attrahera vissa av tankesmedjans skribenter.

En annan mycket duktig, ung, kandidat som kandiderar till Europaparlamentet är Folkpartiets Fredrik Malm. Han är född 1977 och står på plats nr.4 på Folkpartiets lista. Han har också en bakgrund i ett ungdomsförbund, nämligen Liberala Ungdomsförbundet där han har varit ordförande. Fredrik är dessutom en av de duktigaste och mest pålästa debattörer jag någonsin har sett.

Jag tycker alltså att det är viktigt att rösta in unga människor i Europaparlamentet. Det är så vi får slut på ”gubbväldet”.

Bilden är länkad från Christofers hemsida.

Bilden är länkad från Fredriks hemsida

Skicka Schyman till Bryssel

Ja 7 juni är det ju EU parlamentsval, så skicka Schyman till Bryssel så att hon kan utmana den gubbhylla det faktiskt är!

It´s a M.A.D. World

I dag höll president Obama ett tal i Prag, essensen i detta tal var att vi måste börja se över möjligheterna med att skära ner både det befintliga antalet av kärnvapen samt nyproducerandet av dem. Frågan jag ställer mig själv är om detta verkligen är önskvärt, och vilken bild Obama har framför sig när han håller detta tal.

Enligt teorin om M.A.D. (Mutually Assured Destruction) så kommer ingen använda sig av dessa vapen så länge man vet att fienden har samma möjlighet att förgöra dig som du har att förgöra dem. Detta är ett begrepp som grundas under kalla kriget och lever vidare även idag. Tilläggas bör att detta inte endast är av ondo, trots att det är ett begrepp som grundats som ett resultat av en rent avskyvärd form av krigsföring. M.A.D. gör så att ingen vill använda sina kärnvapen, i ett spekulativt scenario kan vi se hur USA och Ryssland faller i krig mot varandra. De kommer då enligt denna teori inte vilja använda sina kärnvapen eftersom de vet att den andra nationen kommer svara med samma medel, något som skulle vara ödestigande för båda nationerna, och inte att förglömma världen i stort. Enligt min åsikt kommer således de nationer som idag innehar kärnvapen aldrig avskaffa hela sin arsenal, att göra så skulle bokstavligt talat vara självmord. Man vill trots allt inte vara den som sitter på ”pottkanten” om det skulle blossa upp ett nytt krig.

Obama talar om en värld i fred och ser avvecklandet av kärnvapen som ett steg på vägen. Detta är dock ett scenario som med största sannolikhet aldrig kommer inträffa. Nationer som idag är kärnvapen makten kommer gömma undan kärnvapenstridsspetsar för att garantera sig att de inte är de enda som är oförmögna att försvara sig om ett nytt stort krig skulle komma.

Detta leder mig osökt in på att den enda anledningen till att Obama skulle hålla ett tal om detta är för att försöka reparera bilden om USA som Bush-administrationen lyckats slagit sönder. Genom att hålla tal som internationellt uppmärksammas om fred önskar Obama ändra bilden som världen har om USA, synd bara att det blir så genomskinnligt…

Media: DN, SVD1, SVD2, Syd S.

För en rekommenderad film på ämnet, så där lagom på en söndag, se: Dr. Stangelove or: How I Learned to Stop Worrying and Love the Bomb, av Stanley Kubrick.

Är Wanja Lundby-Wedin läskunnig?

Jag ska egentligen inte skriva så mycket om själva händelsen. Det mesta är redan sagt. Se till exempel här och här. Jag ska dock lyfta fram vissa citat som jag tycker är underhållande. Wanja Lundby-Wedin säger bland annat såhär:

– ”Eftersom vi äger AMF Pension tillsammans med Svenskt Näringsliv är det viktigt att styrelsen är enig. Det bygger på konsensus, vilket också innebär att man inte sitter och reserverar sig mot besluten hela tiden”.

Där har Wanja fundamentalt missuppfattat en styrelses roll. Jag har suttit med i ett flertal styrelser med miljonomsättning och reserverat mig emot många beslut genom åren. Konsensus är absolut inget självändamål. Om ett beslut bygger på konsensus så blir det nästan en tvekan för utomstående som läser mötesprotokollet om huruvida beslutet överhuvudtaget har diskuterats innan klubbning. Speciellt om beslutet är kontroversiellt. När man dessutom sitter på ett mandat så blir reservationsverktyget än mer viktigt.

Jag skulle vilja fråga Wanja hur hon ser på andra styrelser. Jag menar, ta vilket företag som helst. I alla börsnoterade företag så är det flera parter som tillsammans äger företaget och sitter i styrelsen. Är det lika viktigt med konsensus överallt, Wanja? Om inte, vad skiljer då AMF Pensions styrelse från andra styrelser i näringslivet?

Wanja säger även att:

– ”Jag känner mig faktiskt lurad, även om jag är medveten om att jag som styrelsemedlem inte kan svära mig fri från ansvaret för avtalet”.

Behöver jag ens kommentera det här citatet? Kommentaren blir isåfall kort och gott; inkompetens! Det finns flera möjligheter att läsa sig till information som styrelseledamot. Först har vi möteshandlingarna som kommer ut innan mötet. Sedan har vi mötesprotokollet som kommer ut efter mötet. Sist, men inte minst så har vi årsredovisningen som ska gödkännas av alla styrelseledamöter innan den godkänns av årsmötet (bolagsstämman). Följdfrågan blir naturligtvis, är Wanja över huvudtaget läskunnig?

Förtroendet för Wanja verkar dock vara orubbat. Det känns ju skönt för mig. Ju mer inkompetens hos arbetarrörelsen, desto lättare match får Alliansen i nästa riksdagsval. Man ska inte glömma att Wanja även sitter med i Socialdemokraternas partistyrelse. Undrar vad hon har varit med och gödkänt där? Inköp av 15 st Jakobianare, kanske? ”Jag känner mig lurad. Jag förstod inte förrän efteråt att vi skulle ha så många hundar”.

Tilläggas bör att Urban Bäckström, som jag tidigare har hyllat så mycket (se här), också känner sig överraskad över vad han har varit med och godkänt. Hur var det nu? Före detta riksbankschef, chefsekonom, företagare, VD.. just det så var det. Men möteshandlingar, protokoll och årsredovisningar blir för svårt även för den bäste.

Facklitteratur och sinnestillstånd

På den internetbaserade bokhandeln Bokus så finns det, när man klickar in på valfri boktitel, en sektion som heter något i stil med; ”Kunder som har köpt den här boken har även varit intresserade av följande titlar”. Det är en ganska underhållande sektion. Jag tror nämligen att den säger någonting om sinnestillståndet för personerna vid beställningstillfället, i alla fall när det gäller facklitteratur.

När jag för ett tag sedan skulle beställa en mikroekonomibok från Bokus, så visade denna ovan nämnda sektion att människor som hade köpt just den boken även var intresserade av titlar som ”Konsten att vara snäll” och ”Självkänsla nu!”. Jag drar alltså slutsatsen att personerna som beställde just den där mikroboken blev väldigt arga på sin sociala omgivning vid beställningstillfället. Denna ilska ledde sedan, hastigt och lustigt, till väldigt dåligt självförtroende.

Det är däremot oklart om denna ilska, och sedan nedgång i självkänsla, bottnar i priset på boken, eller på boken i sig. Det kan även handla om böcker som ska läsas efter mikroekonomiboken. I så fall är det riktigt bra framförhållning.

Den naturliga följdfrågan blir således; hur mår nationalekonomistudenterna där ute i Sverige, egentligen?

Vinnare i fildelningstider

Jag har kommit på vilka vinnarna är i dessa fildelningstider (förutom ungdomarna som laddar ned såklart). Det är band och filmtitlar som är omöjliga att hitta på DC++, eller vad ni nu använder för nedladdningsprogram. Ett exempel är den gamla amerikanska rockgruppen Live, som jag gillade när jag var yngre (var har de tagit vägen förresten, David?). Det jag menar är att om man söker på ”Live”, så får man bara upp en massa live-versioner av andra låtar och artister.

Ett annat exempel är actionrullen ”xXx”, med Vin Diesel i huvudrollen. Prova att söka på den titeln, så ska vi se vad ni får upp. Eller Stanley Kubricks storfilm ”Lolita” från 1962. Håll i hatten Papa Dee!

Eftersom jag även nu taggar dessa filmtitlar, så kan det i framtiden ramla in lite suspekta läsare här i sin jakt på hårdporr och unga flickor. För att de sistnämnda inte ska bli allt för besvikna när de hamnar här, så slänger jag med en bild på en glad liten flicka i hästsvans och kjol som läser en bok. Ni får föreställa er fnittret och tuggummidoften själva.