nytt

Delar av tankesmedjan Polaris har flyttat till Berlin för att utvärdera nya möjligheter.

Resultat återfinnes här.

Veckans citat ***extrainsatt citat m a a den förestående situationen***

Med anledning av debatten kring Anna Odell och konstfack blir det ett ytterligare citat denna vecka. Den citerade är universitetslektorn Julian Stallabrass som är verksam vid Courtauld Institute of Art.

Contemporary art seems to exist in a zone of freedom, set apart from the mundane and functional character of everyday life, and from its rules and conventions [...] Some of this change has been driven by art’s internal concerns, some is a response to broader economic and political transformation. [...] there seems to be no system against which it is currently more differentiated than the global neoliberal economy, founded on the ideal if not the practice of free trade.

Nog? Nej, Stallabrass bara fortsätter:

[...] such a zone of freedom, and free critique, can be nurtured by the instrumental system of capitalism.

Det är tankesmedjan Polaris som fetlagt vissa av orden i citaten ovan.

Freeconomics

Ipred, fildelning, pirate bay, stöld och liknande ord (bla bla bla) har varit högfrekventa i medierna den senaste tiden. De båda sidorna i debatten fortsätter att argumentera mot varandra, samma argument gång på gång och ingenstans leder detta. Samtalet kring detta är inriktad på vem som har ”rätt” respektive ”fel”. Själva kärnan i problemet angrips inte i någon större utsträckning.

”The Pirate Bay” klingar ju kriminellt och många från den andra sidan klagar också på dessa brottslingar. Antipiratsidan tycker att det är konstigt att människor, som inte skulle komma på tanken att stjäla en bil, eller ens snatta en dajm, ”stjäl” musik, filmer och liknande (genom illegal fildelning). Dock finns en grandcanyon-stor skillnad här. Det är ju faktiskt så att om någon stjäl en bil, så kommer den som äger bilen inte att kunna använda den. Om någon stjäl en mp3-fil så kommer den ursprungliga ägaren kunna lyssna på sin låt utan problem. Det finns ingen rivalitet i varan, det kostar inget att sprida den, marginalkostanden är lika med noll, och det är svårt att kontrollera denna spridning. Varan (mp3-filen) är både kollektiv och icke-rival. Därför kommer det inte gå att få bort denna typ av fildelning. De flesta kommer inte att ladda ner en låt lagligt om det finns ett alternativ som inte kostar några pengar alls att ladda hem.

Historiskt sett har ”branschen” alltid varit rädd för utvecklingen och försökt hindra den. Man trodde att radion skulle sabba stenkaksförsäljningen, att tv:ns intåg i vardagsrummen skulle göra att biograferna skulle gå i graven, att videokasseten skulle göra attbiograferna skulle gå i graven och så vidare. Till och med övergången från stum- till ljudfilm försökte branschfolket att stoppa. Det var nämligen så att stumfilmspianisterna insåg att de snart skulle bli utan jobb om ljudspår skulle läggas på filmerna. Detta ledde till strejker och konflikter (och inte minst upprörda stumfilmspianister). Men ärligt talat, hur skulle det kännas idag om vi fortfarande gluttade på stumfilm? Själva grejen är att man kanske inte kan låtas styra av en mindre grupp människor, utan måste se på den sammanlagda ökade nyttan, för alla.

Men hur ska man då komma tillrätta med alla kriminella fildelare? Det är ju så att andra typer av varor som kännetecknas av icke-rivalitet och som är kollektiva tar man inte betalt för per gång man använder det, av den anledningen av att det är mycket opraktiskt. Man betalar till exempel inte en avgift varje gång man springer i ett löpspår, eller kör på motorvägen. Det finansieras på andra sätt. Det gäller således att hitta på andra sätt att finansiera musik och film än de traditionella.

Debatten om vem som har ”rätt” eller ”fel” fokuserar på helt fel saker och stannar upp utvecklingen. Det är bara att inse att man inte kommer att betala en hel skiva i framtiden, eller ens en enstaka låt. Artisterna kommer att få sin ersättning på andra sätt. Chris Anderson menar att gratis (free) är det nya sättet att finansiera sitt arbete. Ett exempel från verkligheten är vad Nine Inch Nails gjorde för några månader sedan. De gav bort sin skiva till alla som ville ladda hem den. Men de släppte också en massa specialversioner av sin skiva som såldes i begränsade upplagor (i fysisk form) för flera hundra dollar per exemplar. Och den sålde slut inom loppet av några dygn. Ett fåtal människor har alltså ”betalat” för alla som laddat hem skivan gratis.

För alla nek-nördar här så kan man säga att internet har gjort att vi kommit så pass nära fullständig konkurrens vi någonsin varit. Information har aldrig varit lättare att få tag i och marginalkostnaden har aldrig varit så låg. ”Freeconomics” är det nya ledordet och en av lösningarna på problemen. Om man vill att utvecklingen ska gå framåt kan man ju inte hålla på att bromsa upp den!