Delar av tankesmedjan Polaris har flyttat till Berlin för att utvärdera nya möjligheter.
Resultat återfinnes här.
Delar av tankesmedjan Polaris har flyttat till Berlin för att utvärdera nya möjligheter.
Resultat återfinnes här.
Nu är valet till Europaparlamentet över, men redan nästa år är det dags för Riksdagsval. Det innebär att vi under det närmaste året kommer att få se mer av partiledarna på TV i diverse debatter. Vad passar då bättre än att spela lite SahlinBingo? Det är ett spel där alla vinner. Reglerna är enkla och lyder som följer;
Bingobrickan hittar ni här. Lycka till.
Våra läsare samt mina medskribenter får ursäkta den usla frekvensen jag håller för nuvarande på bloggen, men just detta är för bra för att inte belysa. DJ Trexx (läs: killen bakom Tingeling tillsammans med Henrik Dorsin, omtalat tidigare här) har släppt en ny ”låt”:
Min kväll går ikväll ut på att emellan skrattanfallen försöka lista ut vilken målgrupp som ska lockas till urnorna av detta.
Den första artikeln som jag ska tipsa er läsare om har Johan Norberg & Johanna Möllerström skrivit. Den handlar om finanskrisen och dess koppling till marknadsekonomin. Ett ämne som har luftats förr på den här bloggen (exempelvis här och här). Adressen är som följer:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/28/lat-inte-krisen-bli-en-ursakt-socialism
Den andra artikeln har min vän, tillika nationalekonom-kollega, Johan Larsson skrivit. Den handlar om den felvinklade debatten om den svenska biståndspolitiken och adressen är som följer:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/07/en-anstandig-bistandsdebatt
Under den för arbetarna heliga dagen har det i år enligt tradition hållts tal av diverse företrädare för de politiska uppfattningar som är röda. Mona Sahlin upphör aldrig att roa med kommentarer så som att hon är medveten om att Reinfeldt inte orsakat krisen, men är besviken över att han inte kunnat trolla fram arbetstillfällen. Om ett företag (eller som nu är aktuellt – ett flertal) ej kan drivas konkurrenskraftigt så ska det slås ut från marknaden! Detta har nu hänt, Sverige har genom tiderna haft en kultur där man krypit till den röda regeringen och bett om pengar när man inte lyckats bra nog, och de röda har gång på gång med glädje pytsat in pengar i företagen för att uppehålla sysselsättningen. Alla som nu läser detta och tror att några av de större förtagen som finns i Sverige idag funnits i upp till 150år för att de är så duktiga på att göra vad de nu än må göra ska ta sig en ordentlig tankeställare. Anledningen till att de klarat sig så länge som man gjort är för att de röda gång på gång skjutit in pengar i företagen, våra pengar, pengar som vi betalat in i staten pga ett av världens högsta skattetryck. Detta pengar går till ineffektiva företag för att de röda vill vinna billiga kortsiktiga politiska poäng, och det går ut över oss. Jag hade i alla fall heldre sparat ihop mina extra pengar och åkt på en resa. Nu börjar argumneten hagla ”Ja men om vi inte hade gett dem stödet så hade du inte haft ett jobb som du skulle kunna spara ihop lönen ifrån!”, sant, men och andra sidan så skulle företagen då också behöva agera på ett helt annat sätt för att finnas kvar på marknaden. Företaget i sig har givetvis ingen intention att gå omkull om de inte får stöd, se bara på SAAB (GM), de får inget stöd, men genom något mystiskt fenomen, ja säg närmast mirakel så lyckats det endå lösa sig (för er som inte är förlorade i det röda ännu, läs: marknadsekonomin). Mona Sahlin har som vi tidigare sett och läst bannat Fredrik Reinfeldt för att han ej vill förstatliga SAAB, ett utspel som bara ytterligare bevisar hennes inkompetens inom nationalekonomin.
Wanja Lundby Wedin säger i sitt 1a maj tal att ”Aldrig förr har så få på så kort tid lyckats åstadkomma så mycket elände för så många”. Här har vi en människa som beviserligen inte hängde med i grundskolan, för det är inte Pol Pot, Hitler, Stalin etc etc som det refereras till, utan den borgerliga alliansen. Hon vill också att man skall skapa ett ROT-avdrag för byggnationer och reperationer, bra idé Wanja, synd att någon annan redan kommit på de – formulerat det – fått det klubbat in i lag – och att det idag är ett faktum. Men bra idé Wanja.
För er som besitter en förmåga att kunna tänka för sig själv, och inser att de röda kanske inte är så superbra som man blev lärd i skolan (för kom ihåg, segraren skriver historien). Så rekommenderar jag: Sverige: Sluten anstalt – Ulf Nilsson, man kan läsa den gratis i pdf-format här.
Som avslutning följer här en liten film som går igenom inslag från Mona Sahlins politiska karriär, vill ni verkligen att denna människa ska ha makten att styra över era liv..?
Det här inlägget kanske kommer lite sent, eftersom det var nästan två veckor sedan, men poängen kvarstår. Umeå studentkårs arbetsmarknadsarrangemang Headhunt 2009 var ett fiasko.
Vår bloggkamrat Firemonkey har redan uttryckt sig bra angående laguppställningen på detta arrangemang. Läs inlägget här. Man kan inte annat än hålla med. Vart är de potentiella arbetsgivarna? Det fanns alltså inte ett enda företag representerat. Hur många av Umeå studentkårs representerade studenter kommer egentligen att arbeta inom kommunal sektor? Och hur många kan egentligen bli fackpampar? Svaret är glasklart på båda frågorna: inte många!
Jag vet inte om Umeå studentkårs ordförande Robert Östberg (VSF) läser den här bloggen, men jag skulle vilja ha svar på en fråga; varför sitter Du som kårordförande kvar i ledningsgruppen för Headhunt? När det här årligt återkommande arrangemanget klubbades igenom 2007 så var det under premisserna att det skulle vara ett fristående projekt efter det första året. Alltså inte bundet till Umeå studentkår. Och att Robert Östberg skulle sitta med i ledningsgruppen under det första året (2008) för att få fart på det. Detta beslut har man alltså gått ifrån. Nu sitter han alltså med i år igen. Denna gång i egenskap av kårordförande.
Jag vet inte om arrangemangets fiaskoartade karaktär beror på detaljstyrningen från Umeå studentkår eller om det var säljteamet som misslyckades fullständigt, men ovanstående frågeställning är dock mycket relevant.
Många till antalet är studenterna som jag har hört klaga på arrangemanget Headhunt 2009. Det har varit förhållandevis tysta klagomål. Det hade varit högljudda klagomål om studenterna hade vetat vad Headhunt årligen kostar dem relativt vad de får för pengarna. Det vet de inte. Headhunt ligger nämligen gömt under en stiftelse (Kårhusstiftelsen). Det finns alltså ingen möjlighet för studenterna att få reda på hur mycket av deras pengar som går till detta arrangemang. Det finns således heller ingen möjlighet för mig att redovisa dessa siffror här på bloggen.
Eftersom föregående skribent nedan avslöjade sin partitillhörighet, så tänkte jag att jag kan göra detsamma. Jag tänkte samtidigt slå ett slag för två unga kandidater som kandiderar till Europaparlamentet.
Själv lägger jag min röst på den mycket duktiga Christofer Fjellner. Han står på plats nr.3 på Moderaternas lista. Han är född 1976 och har tidigare varit förbundsordförande för Moderata Ungdomsförbundet. Han har suttit i Europaparlamentet under föregående mandatperiod med mycket gott resultat, så jag tycker att vi skickar tillbaka honom för en runda till. Att han dessutom är son till en brigadgeneral borde kunna attrahera vissa av tankesmedjans skribenter.
En annan mycket duktig, ung, kandidat som kandiderar till Europaparlamentet är Folkpartiets Fredrik Malm. Han är född 1977 och står på plats nr.4 på Folkpartiets lista. Han har också en bakgrund i ett ungdomsförbund, nämligen Liberala Ungdomsförbundet där han har varit ordförande. Fredrik är dessutom en av de duktigaste och mest pålästa debattörer jag någonsin har sett.
Jag tycker alltså att det är viktigt att rösta in unga människor i Europaparlamentet. Det är så vi får slut på ”gubbväldet”.

Bilden är länkad från Christofers hemsida.

Bilden är länkad från Fredriks hemsida
Jag ska egentligen inte skriva så mycket om själva händelsen. Det mesta är redan sagt. Se till exempel här och här. Jag ska dock lyfta fram vissa citat som jag tycker är underhållande. Wanja Lundby-Wedin säger bland annat såhär:
– ”Eftersom vi äger AMF Pension tillsammans med Svenskt Näringsliv är det viktigt att styrelsen är enig. Det bygger på konsensus, vilket också innebär att man inte sitter och reserverar sig mot besluten hela tiden”.
Där har Wanja fundamentalt missuppfattat en styrelses roll. Jag har suttit med i ett flertal styrelser med miljonomsättning och reserverat mig emot många beslut genom åren. Konsensus är absolut inget självändamål. Om ett beslut bygger på konsensus så blir det nästan en tvekan för utomstående som läser mötesprotokollet om huruvida beslutet överhuvudtaget har diskuterats innan klubbning. Speciellt om beslutet är kontroversiellt. När man dessutom sitter på ett mandat så blir reservationsverktyget än mer viktigt.
Jag skulle vilja fråga Wanja hur hon ser på andra styrelser. Jag menar, ta vilket företag som helst. I alla börsnoterade företag så är det flera parter som tillsammans äger företaget och sitter i styrelsen. Är det lika viktigt med konsensus överallt, Wanja? Om inte, vad skiljer då AMF Pensions styrelse från andra styrelser i näringslivet?
Wanja säger även att:
– ”Jag känner mig faktiskt lurad, även om jag är medveten om att jag som styrelsemedlem inte kan svära mig fri från ansvaret för avtalet”.
Behöver jag ens kommentera det här citatet? Kommentaren blir isåfall kort och gott; inkompetens! Det finns flera möjligheter att läsa sig till information som styrelseledamot. Först har vi möteshandlingarna som kommer ut innan mötet. Sedan har vi mötesprotokollet som kommer ut efter mötet. Sist, men inte minst så har vi årsredovisningen som ska gödkännas av alla styrelseledamöter innan den godkänns av årsmötet (bolagsstämman). Följdfrågan blir naturligtvis, är Wanja över huvudtaget läskunnig?
Förtroendet för Wanja verkar dock vara orubbat. Det känns ju skönt för mig. Ju mer inkompetens hos arbetarrörelsen, desto lättare match får Alliansen i nästa riksdagsval. Man ska inte glömma att Wanja även sitter med i Socialdemokraternas partistyrelse. Undrar vad hon har varit med och gödkänt där? Inköp av 15 st Jakobianare, kanske? ”Jag känner mig lurad. Jag förstod inte förrän efteråt att vi skulle ha så många hundar”.
Tilläggas bör att Urban Bäckström, som jag tidigare har hyllat så mycket (se här), också känner sig överraskad över vad han har varit med och godkänt. Hur var det nu? Före detta riksbankschef, chefsekonom, företagare, VD.. just det så var det. Men möteshandlingar, protokoll och årsredovisningar blir för svårt även för den bäste.
| m | ti | o | to | f | l | s |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Okt | ||||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
| 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
| 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
| 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
| 28 | 29 | 30 | 31 | |||