nytt

Delar av tankesmedjan Polaris har flyttat till Berlin för att utvärdera nya möjligheter.

Resultat återfinnes här.

Veckans citat

Apropå dominans…

Where does the gorilla sleep?

Anywhere the gorilla wants to sleep.

De röda, lika förvirrade som alltid…

Under den för arbetarna heliga dagen har det i år enligt tradition hållts tal av diverse företrädare för de politiska uppfattningar som är röda. Mona Sahlin upphör aldrig att roa med kommentarer så som att hon är medveten om att Reinfeldt inte orsakat krisen, men är besviken över att han inte kunnat trolla fram arbetstillfällen. Om ett företag (eller som nu är aktuellt – ett flertal) ej kan drivas konkurrenskraftigt så ska det slås ut från marknaden! Detta har nu hänt, Sverige har genom tiderna haft en kultur där man krypit till den röda regeringen och bett om pengar när man inte lyckats bra nog, och de röda har gång på gång med glädje pytsat in pengar i företagen för att uppehålla sysselsättningen. Alla som nu läser detta och tror att några av de större förtagen som finns i Sverige idag funnits i upp till 150år för att de är så duktiga på att göra vad de nu än må göra ska ta sig en ordentlig tankeställare. Anledningen till att de klarat sig så länge som man gjort är för att de röda gång på gång skjutit in pengar i företagen, våra pengar, pengar som vi betalat in i staten pga ett av världens högsta skattetryck. Detta pengar går till ineffektiva företag för att de röda vill vinna billiga kortsiktiga politiska poäng, och det går ut över oss. Jag hade i alla fall heldre sparat ihop mina extra pengar och åkt på en resa. Nu börjar argumneten hagla ”Ja men om vi inte hade gett dem stödet så hade du inte haft ett jobb som du skulle kunna spara ihop lönen ifrån!”, sant, men och andra sidan så skulle företagen då också behöva agera på ett helt annat sätt för att finnas kvar på marknaden. Företaget i sig har givetvis ingen intention att gå omkull om de inte får stöd, se bara på SAAB (GM), de får inget stöd, men genom något mystiskt fenomen, ja säg närmast mirakel så lyckats det endå lösa sig (för er som inte är förlorade i det röda ännu, läs: marknadsekonomin). Mona Sahlin har som vi tidigare sett och läst bannat Fredrik Reinfeldt för att han ej vill förstatliga SAAB, ett utspel som bara ytterligare bevisar hennes inkompetens inom nationalekonomin.

Wanja Lundby Wedin säger i sitt 1a maj tal att ”Aldrig förr har så få på så kort tid lyckats åstadkomma så mycket elände för så många”. Här har vi en människa som beviserligen inte hängde med i grundskolan, för det är inte Pol Pot, Hitler, Stalin etc etc som det refereras till, utan den borgerliga alliansen. Hon vill också att man skall skapa ett ROT-avdrag för byggnationer och reperationer, bra idé Wanja, synd att någon annan redan kommit på de – formulerat det – fått det klubbat in i lag – och att det idag är ett faktum. Men bra idé Wanja.

För er som besitter en förmåga att kunna tänka för sig själv, och inser att de röda kanske inte är så superbra som man blev lärd i skolan (för kom ihåg, segraren skriver historien). Så rekommenderar jag: Sverige: Sluten anstalt – Ulf Nilsson, man kan läsa den gratis i pdf-format här.

Som avslutning följer här en liten film som går igenom inslag från Mona Sahlins politiska karriär, vill ni verkligen att denna människa ska ha makten att styra över era liv..?

Media: svd1, svd2, dn1, dn2,

Är Wanja Lundby-Wedin läskunnig?

Jag ska egentligen inte skriva så mycket om själva händelsen. Det mesta är redan sagt. Se till exempel här och här. Jag ska dock lyfta fram vissa citat som jag tycker är underhållande. Wanja Lundby-Wedin säger bland annat såhär:

– ”Eftersom vi äger AMF Pension tillsammans med Svenskt Näringsliv är det viktigt att styrelsen är enig. Det bygger på konsensus, vilket också innebär att man inte sitter och reserverar sig mot besluten hela tiden”.

Där har Wanja fundamentalt missuppfattat en styrelses roll. Jag har suttit med i ett flertal styrelser med miljonomsättning och reserverat mig emot många beslut genom åren. Konsensus är absolut inget självändamål. Om ett beslut bygger på konsensus så blir det nästan en tvekan för utomstående som läser mötesprotokollet om huruvida beslutet överhuvudtaget har diskuterats innan klubbning. Speciellt om beslutet är kontroversiellt. När man dessutom sitter på ett mandat så blir reservationsverktyget än mer viktigt.

Jag skulle vilja fråga Wanja hur hon ser på andra styrelser. Jag menar, ta vilket företag som helst. I alla börsnoterade företag så är det flera parter som tillsammans äger företaget och sitter i styrelsen. Är det lika viktigt med konsensus överallt, Wanja? Om inte, vad skiljer då AMF Pensions styrelse från andra styrelser i näringslivet?

Wanja säger även att:

– ”Jag känner mig faktiskt lurad, även om jag är medveten om att jag som styrelsemedlem inte kan svära mig fri från ansvaret för avtalet”.

Behöver jag ens kommentera det här citatet? Kommentaren blir isåfall kort och gott; inkompetens! Det finns flera möjligheter att läsa sig till information som styrelseledamot. Först har vi möteshandlingarna som kommer ut innan mötet. Sedan har vi mötesprotokollet som kommer ut efter mötet. Sist, men inte minst så har vi årsredovisningen som ska gödkännas av alla styrelseledamöter innan den godkänns av årsmötet (bolagsstämman). Följdfrågan blir naturligtvis, är Wanja över huvudtaget läskunnig?

Förtroendet för Wanja verkar dock vara orubbat. Det känns ju skönt för mig. Ju mer inkompetens hos arbetarrörelsen, desto lättare match får Alliansen i nästa riksdagsval. Man ska inte glömma att Wanja även sitter med i Socialdemokraternas partistyrelse. Undrar vad hon har varit med och gödkänt där? Inköp av 15 st Jakobianare, kanske? ”Jag känner mig lurad. Jag förstod inte förrän efteråt att vi skulle ha så många hundar”.

Tilläggas bör att Urban Bäckström, som jag tidigare har hyllat så mycket (se här), också känner sig överraskad över vad han har varit med och godkänt. Hur var det nu? Före detta riksbankschef, chefsekonom, företagare, VD.. just det så var det. Men möteshandlingar, protokoll och årsredovisningar blir för svårt även för den bäste.

Veckans citat

Då tankesmedjan Polaris för närvarande är stekhet inom området finanskris och makroekonomisk analys handlar veckans (något filosofiska) citat om, just det: pengar!

”Within the historical-psychological sphere, money by its very nature becomes the most perfect representative of  a cognitive tendency of modern science as a whole – the reduction of qualitative determinations to quantitive ones.”

– Georg Simmel (ur The Philosophy of Money)

-”Det låter helt befängt..”

-”Det låter helt befängt..”

Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S) på frågan om… eller ja, på vilken fråga som helst egentligen. Tur att vi har yrkespolitiker i Sverige som är duktiga på att bemöta den kritik de får.

Veckans citat ***extrainsatt citat m a a den förestående situationen***

Med anledning av debatten kring Anna Odell och konstfack blir det ett ytterligare citat denna vecka. Den citerade är universitetslektorn Julian Stallabrass som är verksam vid Courtauld Institute of Art.

Contemporary art seems to exist in a zone of freedom, set apart from the mundane and functional character of everyday life, and from its rules and conventions […] Some of this change has been driven by art’s internal concerns, some is a response to broader economic and political transformation. […] there seems to be no system against which it is currently more differentiated than the global neoliberal economy, founded on the ideal if not the practice of free trade.

Nog? Nej, Stallabrass bara fortsätter:

[…] such a zone of freedom, and free critique, can be nurtured by the instrumental system of capitalism.

Det är tankesmedjan Polaris som fetlagt vissa av orden i citaten ovan.

Veckans citat

In its function, the power to punish is not essentially different from that of curing or educating.

– Michel Foucault

Veckans citat

”There are three kinds of lies: lies, damned lies, and statistics.”

– Benjamin Disraeli/Mark Twain

-”Det är jag som äger Carnegie!”

Ett av mina favoritcitat från 2008 är helt klart när Riksgäldens generaldirektör Bo Lundgren hindrades av Securitas-vakter när han tillsammans med Peter Norman (VD för Sjunde AP-fonden) skulle besöka ”nyinköpta” Carnegies kontor på Västra Trädgårdsgatan i Stockholm i november förra året.

Vakterna frågar: -”Vilka är ni?”

Generaldirektör Bo Lundgren blir väldigt förvånad över att inte ha blivit igenkänd och svarar helt enkelt: -”Det är jag som äger Carngie!”

Vakterna tvekar en liten stund, men släpper sedan in sällskapet.

Bilden är från E24.se