Vad beror finanskrisen på? – En kommentar

Som komplettering ska jag nu försöka förklara uppbyggnaden av ett Sub-Prime derivat, i anda av vår artikelserie ”Nationalekonomi for Dummies”, då detta är min gebit snarare än de generella Makro faktorerna.

När man befinner sig i slutet av Stefans inlägg inser marknaden nu att man ”sitter med skägget i brevlådan”. Vad ska man göra…

För det första måste vi reda ut vad ett Derivat är. Ett Derivat har i sig inget faktiskt värde, utan är en tillgång som baseras på värdet av en underliggande varan. Derivat kostar i princip inget att varken producera eller distrubiera, och dess marknadsvärde är huvudsakligen baserat på den spekulativa efterfrågan i den underliggande varan. Tänk er att ni köper ett värdepapper baserat på olja. Pappret ni köper har egentligen inget värde, utan följer utvecklingen av oljepriset, och spekulationer om hur oljepriset kommer att utvecklas. Om priset på olja (den faktiska varan) går upp så går då också värdet på ert värdepapper upp (Derivatet).

På samma sätt är värdet i Sub-Prime Derivaten baserat. I detta fall har dock Derivaten baserats på varandra om och om igen, ett värdepapper kunde således vara det tjugonde i ledet där ett ruttet bolån egentligen var den underliggande varan. Dessa värdepapper letade sig sedan in och integrerades i stora delar av marknaden. Om vi ska illustrativt lika detta vid något så kan vi tänka oss en upp-och-ned-vänd pyramid, där den undre bärande stenen är en individ i USA som ej har täckning för att kunna betala sina amorteringar. För att lite snabbt illustrera hur mycket pengar det nu rör sig om inom dessa tillgångar så kan vi sammanfatta det enligt följande: I dag finns det 500 000 miljarder dollar i utestående derivat, detta är 10ggr mer än global BNP/år. Detta upptäcktes av ett antal individer som började varna marknaden för Derivat med Sub-Prime tillgångar i sig, Warren Buffet kallade det bland andra: ”Financial weapons for mass destruction, that carries risk, at the moment latent but potentionally lethal”.  

Dessa derivat var dock en liten del av den verkliga faran på marknaden, den riktigt stora risken låg i de CDO:er som var utgivna. En CDO är en sammanslagning av ett flertal skuldsedlar som sedan omvandlats till en obligation. Nu var man dock väldigt försiktig, man visste att om marknaden fick veta vad som egentligen var den underliggande varan (killen i botten av pyramiden som jag tidigare nämnde) så skulle ingen vilja komma i närheten av dem. Man strimlade såldes upp lånen så att det endast var en liten del av varje lån i respektive CDO, det låg även andra spekulativa värden i dessa så som framtida biljettförsäljning eller tillgångar i skakiga företag.

Bankerna var nu relativt lugna, de hade stoppat undan de ruttna bolånen så att ingen kunde se dem och allt var frid och fröjd. Vidare hade de placerat alla dessa tillgångar i något som kallas för en SIV (Secured Investment Vehicles). Detta kan man tänka sig som en ”skugg-bank” till den verkliga banken, således behövde de ej ta med dessa i beräkningar om VAR (Value At Risk) som skall presenteras för U.S. Securities and Exchange Commission. Till de banker som gjorde detta kan Morgan Stanley, Bear Stearns, Citigroup, Lehman Brothers m.fl. räknas in. De fortsatte med det och byggde ut dem konternuerligt, under ~2004-2006 beräknar man att bankerna i fråga lyckades öka sina vinster med 20% årligen genom denna strategi. Men vad man egentligen gjorde var att öka tyngden på axlarna för vår lille man på botten av pyramiden.

2006 havererar systemet, Sub-Prime tillgångarna etableras på marknaden som terminologi. Spekulationer om vad som kommer att hända driver marknaden in i kris (se mitt tidigare inlägg om Behaviour Finance). Under hösten 2007 står det klart att runt 2-3 miljoner amerikaner kommer tvingas lämna sina hem, de kunde helt enkelt inte betala. Tyngden på vår lille mans axlar blev allt för tung och han kollapsade. Vad detta gjorde med marknaden var givetvis att värdet sjönk på CDO:erna och de tillgångar som Sub-Prime derivaten var inbakade i. Det var dock omöjligt att identifiera vart Sub-Prime hade tagit vägen, de hade som sagt bakats in i komplicerade instrument som sedan baserats på varandra i ett otaligt antal led. Ingen ville röra något som de trodde var associerat med dessa tillgångar, vilket resulterade i att bankernas SIV var fast i en dödsspiral nedåt. Det enda man egentligen hade koll på var att Freddie Mac och Fannie Mae tillsammans med lite andra banker satt med sitt kapital i hus som ingen ville ha.

På grund av att Sub-Prime derivaten inbakats i ett långt led av olika tillgångar och instrument faller nu hela marknaden. Ingen vet riktigt heller hur de ska kunna stimulera upp ekonomin genom krispaket eller andra lösningar, eftersom man inte kan identifiera vart problemet egentligen ligger, det är helt enkelt utspritt över hela marknaden. enligt OECD finns det totalt 3000 miljarder dollar på marknaden som ligger i CDO:er, trixet i detta är att man inte vet vilka som innehåller Sub-Prime derivat eller ej, vilket leder till det som jag tidigare skrivit om Behaviour Finance.

 

Vår lille man i botten av pyramiden